Om uppslagsordens stavning

De flesta lånorden från hebreiska och jiddisch som förekommer i svensk skrift saknar enhetlig stavning. Vissa stavningar, exempelvis makkabi, jahrzeit, shabbat och eretz, har i viss mån konventionaliserats; andra ord återfinns i en variation, vilket kan illustreras med följande alternativa stavningar av helgen סוכות [sukot] som förekommit i olika svensk-judiska publikationer, vid olika tidpunkter.

Stavning Källa
sukkot Judiska traditionella föreningen Adas Jeschuruns luach 1975-76
sokåt Mosaiska församlingens kalender 1977-78
suckot Jeschurun 50: en minnesskrift (1990)
sukot Judiska församlingens kalender 2014-15

Stavningarna ovan utgör endast exempel på den variation som kan förekomma för ordets (israeliska) modernhebreiska uttal. Utöver detta uttal finns även följande olika dialektala motsvarigheter i jiddisch: sukes respektive sikes, vilka båda kan förekomma i en rad olika stavningar. Stavningar som mitzwa och schåfar, vilka företrädelsevis förekommer i äldre publikationer, uppvisar likheter med tyska respektive svenska stavningskonventioner; på senare tid har även stavningar som mitzvah och shofar, vilka bl.a. används i Israel och USA, förekommit i svenska sammanhang.

Med vetskapen om denna stavningsvariation har lexikonet utformats så att varje uppslagsord kan tilldelas en huvudsaklig stavning (vanligast förekommande), samt en eller flera alternativa stavningar, vilka alla blir sökbara. Förhoppningen är att sidans besökare själva ska bidra med ord och stavningar som de använder. LJS administratörer förbehåller sig rätten att redigera sidans innehåll.

Uppslagsordens språkliga ursprung

Svenska judar använder ord från en rad olika språk i sina lingvistiska repertoarer. Det är dock inte alltid helt okomplicerat att fastställa dessa ords språkliga ursprung, i synnerhet inte eftersom ett och samma ord kan ha multipla ursprung. Inom språkvetenskapen brukar man göra en distinktion mellan å ena sidan långivande språk, dvs. det språk varifrån ett lånord ursprungligen kommit, och å andra sidan lånförmedlande språk, dvs. det eller de språk som förmedlat ordet.

Denna distinktion är i synnerhet användbar för många av de lånord som förmedlats via jiddisch, vars ordförråd till stor del har sitt ursprung i klassisk hebreiska och arameiska. Shabbes och goj är båda exempel på ord som används av svenska judar där jiddisch varit lånförmedlande språk och hebreiska långivande språk. Från jiddisch kommer även lånordet shabbesgoj, som trots att det enbart består av element från hebreiska inte kan klassificeras som hebreiskt eftersom denna specifika ordsammansättning de facto inte finns i det hebreiska språket.

Vidare finns det exempel på hur ett och samma ord kan skilja sig semantiskt i olika språk. Exempelvis betyder ordet kiddush på jiddisch både ’välsignelsen över vin’ samt ’sammankomst efter G-dstjänster på lördagar då det bjuds på mat och dryck’, i den ursprungliga hebreiskan finns dock enbart den förstnämnda betydelsen. Eftersom även svenska judar använder ordet kiddush med samma två betydelser som i jiddisch innebär det att ordet både har sitt ursprung i hebreiska och jiddisch.

Trots att vissa ords språkliga härkomst ibland överlappar olika språk har vi valt att inkludera kategoriseringen språkligt ursprung i lexikonet. Det finns också möjligheten att ange flera ursprungsspråk för varje uppslagsord. Här följer en kortfattad guide till de olika valbara språkkategorierna:

  • Svenska: Ord som stammar från svenska, men används av judar på ett särpräglat sätt, i vissa fall pga. influenser från jiddisch eller hebreiska, i andra fall pga. kontexten de används i; ex. ljuständning och mjölkig
  • Textuell hebreiska: Den hebreiska som bl.a. återfinns i Bibeln, Mishna, Talmud och annan rabbinsk litteratur, eller inom den judiska liturgin; ex. hamotsi och charoset
  • Arameiska: Arameiska återfinns exempelvis i Talmud och i viss liturgi; ex. kaddish och chad gadia
  • Jiddisch: Öst-jiddisch (ett tyskbaserat språk med influenser från hebreiska/arameiska, slaviska och romanska språk) talas främst av ashkenasiska judar med ursprung i Östeuropa (Polen, Ryssland, Ukraina, Litauen, Ungern, Rumänien etc. )
  • Modern hebreiska: Ord som används i modern israelisk hebreiska och/eller som har myntats i modern tid; ex. beseder och tiyul
  • Engelska: Judisk engelska talas av amerikanska judar och förekommer ofta inom judisk amerikansk utbildning och religionsutövande, samt i amerikansk populärkultur och litteratur; ex. shmooze och shmear
  • Arabiska: En del arabiska ord har lånats in via israelisk hebreiska; ex. jalla och sababa
  • Nyord: Ord som myntats av judar i Sverige, av odefinierbart ursprung; ex. shleif och shkeip

Typ av talare som tenderar att använda orden

Ord som förekommer i detta lexikon kan teoretiskt sett användas av såväl alla olika typer av judar samt icke-judar. Dock visar sociolingvistisk forskning att vissa ord tenderar att användas oftare av vissa typer av talare än andra (se Lebenswerd 2013 för svenska judar, samt Benor and Cohen’s 2009 survey results och Benor 2011 för engelska).

  • Religiösa: Judar som utövar judendom och besitter någon form av judisk utbildning
  • Traditionella/Ortodoxa: Judar som identifierar sig med ortodoxi och i viss utsträckning följer Halacha
  • Masorti/Konservativa: Judar som identifierar sig med Masorti-rörelsen
  • Reform: Judar som identifierar sig med Reform-rörelsen
  • Jiddischtalare: Judar som talar jiddisch
  • Hebreisktalare: Judar som talar hebreiska
  • Glämstaledare: Judar som arbetat som ledare på Glämsta
  • Judisk utbildning: Judar engagerade inom judisk utbildning
  • Kulturjudar: Judar som främst identifierar sig med sekulär, judisk kultur
  • Äldre: Judar som är medelålders eller äldre
  • Yngre: Judar i trettioårsåldern eller yngre
  • Ashkenazim: Judar av askenasisk härkomst
  • Sefardim/Mizrachim: Judar av sefardisk eller orientalisk härkomst
  • Israeler: Judar med israeliskt ursprung
  • Polacker/Polski: Judar tillhörande gruppen som invandrade från Polen efter 1968

Kategorierna ovan avser inte representera alla befintliga subgrupperingar inom den svenska judenheten, inte heller är kategorierna ömsesidigt uteslutande; vissa individer kan teoretiskt tillhöra sju eller fler grupper samtidigt. Eftersom de flesta orden som förekommer i detta lexikon ännu inte har studerats i detalj är dessa kategorier baserade på introspektion och högst informella observationer. Alla är välkomna att på egen hand redigera innehållet på det sätt man anser vara lämpligast. Som kategorierna ovan antyder är judisk svenska inte ett enhetligt homogent språkbruk, utan snarare ett paraplybegrepp som inbegriper olika varianter av svenska som används av vitt skilda grupper av talare.